Emelie

 I morse när jag skulle iväg till stan möter jag en man ute på infarten, -Emelie? - Eh ja?
Kristoffersgatan 7? -Eh ja?
 Mannen som frågade ut mig var alltså blombud, och hade en gigantisk bukett i famnen som han räckte till mig med kommentaren "Du behöver ju inte börja gråta." Jodå det kom tårar minsann.

 

Jag kunde aldrig gissa vem som skickade blommor till mig. Men min kära, älskade, underbara pappa hade så fort han fick reda på att jag var klar beställt denna fantastiska bukett till mig. Jag har tydligen gjort honom stolt, jag kan inte komma på att det har hänt något särskilt =p Förutom att jag äntligen får flytta här ifrån.

E.