Livet

Ja, jag vet inte riktigt vad man ska säga om det. Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg. Just nu är det många saker på gång, och många saker som jag inte har en aning om hur eller när de kommer att avslutas. Jag har väldigt svårt att samla mig och ta tag i saker just nu, det kan vara en så liten sak som att ringa för att boka läkarbesök, cykla till jobbet och lämna in lönerapporteringen, ta reda på hur jag ska gå tillväga för att söka A-kassa. Igår fick jag lite gjort iaf, nu håller jag, sakta men säkert, på att samla papper som behövs för att söka A-kassa efter skolan, eftersom, som det ser ut just nu, jag inte får något jobb. Av någon anledning valde jag att fortsätta betala A-kassan när jag började studera utan att egentligen veta om jag har rätt att söka A-kassa efter en examen här. Jag har ringt och pratat med de och det ska inte vara några problem, nackdelen är ju att jag knappt tjänade några pengar på mitt jobb i Borlänge så jag kommer få ut 80% av 8000 typ, men det är väl alltid något. Tyvärr för lite för att jag ska få en lägenhet som är mitt nästa problem, jag har väl aldrig trivts riktigt i Halmstad och nu när jag kan, vill jag flytta här ifrån så fort som möjligt. Men som nyutexaminerad utan jobb så får man inget lån, och ingen vill låta någon utan fast inkomst hyra en lägenhet heller.

All denna osäkerhet leder till små biverkningar i vardagen, jag är inte längre hungrig så det är ännu viktigare nu att jag håller i min träning, jag kan inte fokusera eller tänka klart vilket gör mitt skolarbete lidande. Jag känner ingen glädje, jag flyr in i böcker(som inte har med skolan att göra), jag är inne på och snart klar med den fjärde boken sen mitten av april. Jag sover dåligt och är alltid trött.

Det är mindre än en månad kvar och jag vet att jag kommer att ta mig i genom detta, allting har ett slut, och en ny början men fram tills dess får jag försöka överleva det här på bästa sätt. Och hur det än blir så kommer allting lösa sig, jag har ju faktiskt min lägenhet här, en timanställning hos mina pensionärer och ett sparkapital som jag lyckats få ihop sen i somras. Men den tryggheten är så liten i jämförelse så den känns inte som någon tröst. Det gäller att ta en sak i taget, livet rullar ändå på och jag får återigen välja om jag vill rulla med eller hoppa av (vilket inte är något alternativ så det är bara att låta dagarna gå). Idag ska skriva lite på projektrapporten, det så kallade examensarbetet, och får jag en sida skrivet så är jag nöjd, det är mer än inget! Sen ska jag på spinning och CX innan jag får krypa ner i min säng igen...

E.