I morse när jag skulle iväg till stan möter jag en man ute på infarten, -Emelie? - Eh ja?
Kristoffersgatan 7? -Eh ja?
 Mannen som frågade ut mig var alltså blombud, och hade en gigantisk bukett i famnen som han räckte till mig med kommentaren "Du behöver ju inte börja gråta." Jodå det kom tårar minsann.

 

Jag kunde aldrig gissa vem som skickade blommor till mig. Men min kära, älskade, underbara pappa hade så fort han fick reda på att jag var klar beställt denna fantastiska bukett till mig. Jag har tydligen gjort honom stolt, jag kan inte komma på att det har hänt något särskilt =p Förutom att jag äntligen får flytta här ifrån.

E.

I morse var jag jätteduktig att smörja in mig med solskyddsfaktor för jag visste att vi skulle ligga på stranden hela eftermiddagen, jag tror jag missade en sida...
Förutom min miss så har även Halmstad kommun gjort en, vi fick inte bada idag för det var avloppsvatten från östra stranden ända upp till Grötvik. Vi funderade lite på hur man gör rent havet?


E.

Sommaren är här! Igår var jag och Madde x2 på Östra stranden och premiärbadade. Jag vet inte hur varmt det var ute men långt över 20 grader var det i allafall. När jag gick och la mig på kvällen vid 23 tiden så var det fortfarande 20 grader ute, dock lika varmt och kvavt inne, men jag klagar absolut inte!!
Idag har det varit lika varmt, om inte varmare, halv 8 när jag vaknade var det fortfarande 20 och nu efter ett spinning och cx pass så har jag suttit på trappen och läst, 21,00 24 grader, fantastiskt! 
I morgon ska vi äntligen göra det sista på projektrapporten, jag är så less på den nu! Sen den 29e ska den presenteras för klassen och 30e för Adoptionscentrum i Göteborg, sen är det bara en individuell rapport på 5 sidor, sen är jag...eh klar?
E.

Hemma hos

 Min älskade mormor ringde mig precis <3 Det visade sig att hon inte hade en aning om hur det ser ut hemma hos mig. Därför kommer här ett hemma-hos reportage, dock får ni inte någon välstädad variant utan som det ser ut precis just nu... Välkommen hem till mig!

Min lägenhet är 22kvm liten, men har faktiskt det mesta som behövs, förutom ett matbord!

Det enda rummet med både soffan, pallen, bord, skrivbord..

..säng och garderober.

Mitt kök med obefintlig bänkyta..

en väggfast och en stående hylla, och ja, ett klaffbord, men det får knappt plats att fälla upp det

 En hall med skoställ och byrå. Och min trapp direkt ut, som det är alltid är kvällssol på och fungerar kanon som uteplats med en dyna och bok.

Både sist och minst, mitt badrum. Finns inte så mycket att säga, litet med mycket saker, som resten av lägenheten.

Så såhär har jag alltså bott i snart tre år, med lite uppdateringar under tiden men nu hoppas jag snart att överge detta ställe!

E.

Livet

Ja, jag vet inte riktigt vad man ska säga om det. Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg. Just nu är det många saker på gång, och många saker som jag inte har en aning om hur eller när de kommer att avslutas. Jag har väldigt svårt att samla mig och ta tag i saker just nu, det kan vara en så liten sak som att ringa för att boka läkarbesök, cykla till jobbet och lämna in lönerapporteringen, ta reda på hur jag ska gå tillväga för att söka A-kassa. Igår fick jag lite gjort iaf, nu håller jag, sakta men säkert, på att samla papper som behövs för att söka A-kassa efter skolan, eftersom, som det ser ut just nu, jag inte får något jobb. Av någon anledning valde jag att fortsätta betala A-kassan när jag började studera utan att egentligen veta om jag har rätt att söka A-kassa efter en examen här. Jag har ringt och pratat med de och det ska inte vara några problem, nackdelen är ju att jag knappt tjänade några pengar på mitt jobb i Borlänge så jag kommer få ut 80% av 8000 typ, men det är väl alltid något. Tyvärr för lite för att jag ska få en lägenhet som är mitt nästa problem, jag har väl aldrig trivts riktigt i Halmstad och nu när jag kan, vill jag flytta här ifrån så fort som möjligt. Men som nyutexaminerad utan jobb så får man inget lån, och ingen vill låta någon utan fast inkomst hyra en lägenhet heller.

All denna osäkerhet leder till små biverkningar i vardagen, jag är inte längre hungrig så det är ännu viktigare nu att jag håller i min träning, jag kan inte fokusera eller tänka klart vilket gör mitt skolarbete lidande. Jag känner ingen glädje, jag flyr in i böcker(som inte har med skolan att göra), jag är inne på och snart klar med den fjärde boken sen mitten av april. Jag sover dåligt och är alltid trött.

Det är mindre än en månad kvar och jag vet att jag kommer att ta mig i genom detta, allting har ett slut, och en ny början men fram tills dess får jag försöka överleva det här på bästa sätt. Och hur det än blir så kommer allting lösa sig, jag har ju faktiskt min lägenhet här, en timanställning hos mina pensionärer och ett sparkapital som jag lyckats få ihop sen i somras. Men den tryggheten är så liten i jämförelse så den känns inte som någon tröst. Det gäller att ta en sak i taget, livet rullar ändå på och jag får återigen välja om jag vill rulla med eller hoppa av (vilket inte är något alternativ så det är bara att låta dagarna gå). Idag ska skriva lite på projektrapporten, det så kallade examensarbetet, och får jag en sida skrivet så är jag nöjd, det är mer än inget! Sen ska jag på spinning och CX innan jag får krypa ner i min säng igen...

E.